Torsken på Ar
Torsken inom projektet ReCod kommer från Östersjöns östra bestånd och fångas i fiskeområde 25, 26 och 28. Två gånger om året flyttar ny föräldratorsk in på Ar – i slutet av februari/början på mars och i slutet av november/början av december. Syftet med att kontinuerligt hämta in ny torsk är att säkerställa genetisk spridning hos de torsklarver som kläcks och sätts ut i Östersjön.
Neele Schmidt är en av doktoranderna inom projektet ReCod. Här är hon ombord på forskningsfartyget Svea på en av de årliga expeditionerna av provfiske i Östersjön. Under expeditionen fiskas torsk till projektet ReCod. Foto: Henrik Pärn, SLU.
Vattenintag från Östersjön
Intag från Östersjön
Från intaget kommer Östersjövatten in till stationen. Vattnet kommer från ca 32 meters djup och färdas en sträcka på ca 1200 m. Vattnet tas från detta djup då det är här torsken normalt vistas i det vilda. I intaget går vattnet igenom en sil för att sortera bort partiklar samt uv ljus för att döda bakterier och sist ett patronfilter. Dagligen kontrolleras salthalt, syre och temperatur på vattnet som kommer in via intaget.
100-110 kubik vatten från Östersjön finns totalt inne på anläggningen.
Förvaringsbassänger
När torskarna anländer till forskningsstationen Ar flyttar de först in i förvaringsbassängerna där de får möjlighet att acklimatisera sig till livet på stationen. Vattnet i förvaringsbassängerna är genomflödande vilket betyder att vattnet byts ut kontinuerligt. Torskarnas äter och växer här samtidigt som deras hälsa och kondition noggrant kontrolleras. När torskarna är lekmogna flyttas de i nästa steg över till lekbassängerna.
Liten torsk i förvaringsbassäng har hittat ett mycket bra gömställe. Foto: Madeleine Kullenbo, BalticWaters
Två nymärkta, vägda och mätta torskar som vilar upp sig i hanteringbassäng. Foto: Madeleine Kullenbo, BalticWaters
Hanteringsbassängerna
På stationen finns också mindre hanteringsbassänger som används när torskarna ska vägas och mätas eller på annat sätt undersökas för att ta reda på hur de mår under vistelsen på Ar. För att kunna följa upp tillväxten och vikten märks varje torsk med en liten unik tagg när de kommer till Ar. Hanteringsbassängerna används även för att hantera torskar som visar tecken på sjukdom eller som har svårt att acklimatisera sig till livet i förvaringsbassängerna. Vattnet i hanteringsbassängerna är genomflödande vilket innebär att det byts ut kontinuerligt.
Vattenkemi
En del av vattnet går från intaget till förvarings- och hanteringsbassängerna. Resterande vatten går till lekbassänger och inkubationslinjerna. Inkubationslinjerna är ett system med förvaringsenheter för ägg och larver. Men innan vattnet når dessa enheter måste det behandlas för att optimeras för reproduktionen. I första steget måste vattnet kylas ned till ca 7 grader och saltas upp till ca 17 promille vilket görs i en liten make-uptank. När vattnet väl är saltat och nedkylt pumpas det över manuellt till en stor make up tank för förvaring. Sen går vattnets resa vidare till RAS-enheterna innan det når lekbassängerna och inkubationslinjerna. Vattnet som finns i lekbassängerna och inkubationslinjerna recirkuleras och renas i RAS-enheterna. Du kan läsa mer om hur RAS-enheterna fungerar här bredvid.
På forskningsstationen matas torskarna med en blandning av fisk, såsom strömming, samt musslor och räkor, sådant som de tycker om att äta även i det vilda. Film av Johanna Fröjd, BalticWaters
Torskleken. Animationen bygger på Brawn VM (1967) Reproductive Behaviour of the Cod (Gadus callarias L.). Behaviour, vol. 18: 177-198. Torskens ljud – inspelning av Mathias Andersson, FOI.
Lekbassänger
När torskarna börjar visa tecken på lek flyttas de från förvaringsbassängerna till lekbassängerna. Det här infaller runt maj månad då Östersjötorsken leker i det vilda. För att honan ska kunna släppa sina ägg krävs specifika förhållanden vad gäller temperatur, syrehalt och salthalt. Detsamma gäller för hanens spermier, de behöver samma förutsättningar som torskäggen för att kunna simma. Men det är inte bara vattenkemin som måste stämma för att leken ska ske. Inför parningen uppvaktar hanen honan, bland annat genom att simma framför och bakom honan och visa henne sin mage. Hanen ger även ifrån sig lågfrekventa grymtningar som påminner om hur älgar låter.
Torskens ljud under leken. Inspelning av Mathias Andersson, FOI.
Läs mer
Vattnet i lekbassängerna har en temperatur på max 8 grader, en syrehalt på minst 8 mg/liter och en salthalt på 17 promille – de ultimata förutsättningarna för att Östersjötorsken lyckas med leken och äggen överleva. Under lekperioden, från maj till augusti, släpper honan sina ägg i portioner, men äggen är som flest i antal och bäst i kvalité under den första tredjedelen av lekperioden. Under den här perioden är hoppet att miljontals ägg ska befruktas i lekbassängerna. Äggen är genomskinliga och flyter upp till ytan i bassängerna. Döda ägg blir snabbt vita och sjunker till botten. Leken sker främst på natten, så under lekperioden kommer ägg att samlas in varje morgon. Innan äggen flyttas till inkubationsrummet kommer de undersökas under stereolupp i ”kallabbet” för att säkerställa att de är befruktade.
Inkubationsrummet
I inkubationsrummet förvaras de befruktade äggen i inkubationsenheter fram till dess att larverna har kläckts och blivit några dagar gamla. Den nykläckta larven lever sin första tid på näringen från gulesäcken. Innan larverna har förbrukat sin gulesäck kommer de att märkas och släppas ut på valda utsättningsplatser i Östersjön – allt för att säkerställa att fiskens naturliga jaktbeteende inte påverkas då de ska börja hitta sin egen föda.
Läs mer
Vattnet i inkubationsenheterna kommer från de små RAS-enheterna där vattnet renas. Salthalten i vattnet varierar över inkubationstiden, från 17 promille i början av inkubationstiden ned till 7 promille inför utsättningen. Syrehalt ligger på minst 8 mg/liter. Det tar ca 12 dagar från befruktning till kläckning om vattnet håller 7 grader. Forskningsstationen Ar har i dag endast tillstånd för att hålla larver – andra regelverk tar vid då fisken kommer in i nästa livsstadium. Då krävs tillstånd som gäller för fiskuppfödning.
Befruktade ägg (Foto Maddi Garate Olaizola, Uppsala universitet) och torsklarv med gulesäck (Foton Neele Schmidt, Uppsala universitet).
Inkubationsrummet och inkubationsbehållare. Foto: Madeleine Kullenbo, BalticWaters
Doktoranderna på Ar
Laboratorium 1 och 2
För att kunna identifiera torskarna som härrör från projektet vid återfångst kommer torsklarverna att märkas. Att märka larvernas otoliter (hörselstenar), som fortsätter att växa under hela fiskens liv, är en lovande och väletablerad metod. Olika tillvägagångssätt kommer att testas för att hitta den mest lämpliga märkningsmetoden. Kemisk märkning är ett sätt – då badar man ägg och larver i vatten med ett färgämne som också innehåller bariumisotoper. Med hjälp av kemisk analys kan man sedan avläsa de spår som finns i fiskens otoliter. Ett annat sätt är att bada larverna i vatten med olika salthalter och temperaturer under vissa tidsperioder, vilket skapar mönster i otoliterna. Vi kontroll av återfångade torskar kan man sedan avläsa de här mönstren i otoliterna och känna igen de torskar man märkte på labbet när de var små larver.
Forskning
Med målet att få mer kunskap om det unika östra torskbeståndet pågår forskning om torskens biologi och genetik parallellt med ReCod-projektet. Ett av fokusområdena för forskningen är att undersöka hur temperatur och salinitet påverkar ägg- och yngelöverlevnad hos Östersjötorsk. Andra forskningsområden är optimering av anläggningsförhållandena för torskägg och yngel samt att undersöka faktorer som påverkar utsättningsframgången av små torskyngel. Forskningen är knuten till Uppsala universitet, institutionen för ekologi och genetik, med professor Anssi Laurila som vetenskaplig ledare.
Läs mer
Doktoranden Neele Schmidt kommer att utveckla metodiken för att producera torskägg och introducera torsklarver i Östersjön. En annan viktig aspekt för hennes projekt är att testa olika sätt för att få till stånd en fungerande märkning av torskyngel så att man inom projektet kan följa upp överlevnaden hos de yngel som sätts ut.
Doktoranden Maddi Garate Olaizola kommer att studera fenotypisk och genetisk variation i tidig levnadsfas av torsken med fokus på hur den marina miljön påverkar ägg och yngel samt potentialen att öka överlevnaden genom dessa stadier. Maddis projekt kommer utgöra en bas i Neeles forskning, bland annat kommer Maddis forskning om överlevnad i torskens tidiga livsstadier ge viktig input till Neeles arbete.
Dessutom kommer torskens nuvarande och framtida potential för anpassning till miljöförändringar i Östersjön att undersökas med hjälp av genetiska verktyg. Projektet genomförs av professor Anssi Laurila tillsammans med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Utsättning och återfångst
Tre utsättningsplatser för torsklarver har valts ut; Tvären vid Studsvik, Baggensfjärden i Stockholms skärgård och Kappelshamnsviken på norra Gotland. Valen av utsättningsplatser baseras på att de ska ha förutsättningarna som krävs för att larverna ska ha goda chanser att överleva och att platserna är delvis inneslutna så att larverna inte sprids för långt vilket skulle försvåra återfångsten. Dessutom kommer en bedömning av predationsrisken på torsklarverna göras vid val av utsättningsplats. En viktig del av projektet är att ta reda på om torsklarverna överlever och växer till fångstbar storlek i det vilda. Därför kommer man att följa upp utsättningarna genom återfångst av vuxen fisk.
Läs mer
Torsklarverna är redo för utsättning när de är ca 4-6 dagar gamla. Målet är att sätta ut ca 1-1,5 miljoner torsklarver årligen, två gånger i månaden under sommarmånaderna på de tre utsättningsplatserna. Utsättningarna kommer att göras med hjälp av en utsättningsenhet som sänks ned på utsättningsdjupet där larverna släpps ut. Eftersom förekomsten av torsk i utsättningsområdena är låg innan utsättningar har gjorts kommer fångade torskar med stor sannolikhet komma från utsättningarna. Men för att säkerställa att det är torskar från projektet kommer larverna även att märkas.
Projektets årscykel. Insamling av torsk sker vid två tillfällen under vinterhalvåret. Utsättningen av torsklarver genomförs flera gånger under lekperioden. Illustration: Henrik Båge
